22 november 2013

1 månad

Idag är det på dagen en månad sen som jag drack alkohol.
Det har egentligen inte varit så jobbigt att avstå från alkohol, det jobbiga har nog mer varit att erkänna för sig själv att jag är alkoholist. Att jag inte kan hantera mitt drickande när jag väl dricker. Det har jag aldrig kunnat. Det har som inte funnits nåt stopp när jag väl har börjat. Och då oftast på en fest. Har alltid druckit slut på allt och sen lite till. Efterfest har det också blivit. Eller jag har sett till att det blir det.
Så vill jag inte ha det. Jag måste hålla mig från alkohol helt och hållet. Därför ser jag mig själv som en alkoholist. Och jag behöver hjälp i att hålla mig nykter.

Helgen för en månad sen var jag på en middag/för fest hos en tjej som jag känner här och jag reflekterade över hur mycket vin hon drack. Mellan 6 och 9 han hon få i sig en och en halv flaska vin plus att hon drack en öl eller två. Hon hade dessutom druckit innan jag kom då det märktes så tydligt att hon redan var full. Sen blev det den lokala krogen med karaoke då dom här tjejerna gillar att sjunga. Där blev det mera öl.
Den kvällen drack jag inte så mycket då jag var bakis från kvällen innan. Men jag såg hur mycket dom drack och jag tänkte "det är ju precis så här jag brukar dricka när jag går ut". Helt sjukt! Då bestämde jag mig för att inte dricka mer. Dock tyckte jag inte att jag var nån alkoholist. Det kom inte förrän två veckor efter på terapin när jag tog upp det själv. När vi satt där och pratade om alkohol så insåg jag det, jag är en alkoholist.
Dricker man så mycket både fredag och lördag och dessutom ett par glas i veckan så är man en alkoholist. Kalla fakta helt enkelt. Det var så himla skönt att inse och erkänna att det verkligen var så. Att det var ett problem som jag måste ta hand om. Annars är terapin helt meningslös. Jag kommer aldrig att hitta en balans i mitt liv så länge alkoholen finns där.
I dagsläget är jag dessutom väldigt sårbar för yttre påverkan och omständigheter. Skulle lätt kunna börja dricka varje dag och det skulle inte räcka med ett eller två glas per kväll då.

Jag vill inte det. Jag vill inte bli som min mamma var. Som drack varje dag.
Mina barn ska inte behöva uppleva det.

1 kommentar:

  1. Ja det är skönt att höra att du har kommit till insikt över det. Bra att du tänker på dina barn. Jag vet ju hur jag själv var som barn. Sa ju också att som morsan och farsan skulle jag inte bli. Fast jag hade ärvt den här sjukdomen. Men jag slutade att dricka 1997 och lärde mig det att bara ta en dag i taget. Något år efter att jag själv hade slutat så slutade även min pappa. Så han fick dö nykter för ett år sedan.

    SvaraRadera