När den lilla bipolära jag sätter igång så finns det oftast ingen hejd på hur mycket jag kan och orkar göra. Allt går i rasande fart och ideerna bara sprutar fram. Jag kan sitta i timmar och bara skriva och skriva. Tankarna går så fort att många gånger finns det ingen rim eller reson i vad som skrivs.
Men så är det inte längre. Medicinerna gör det dom är tillför. Lugnar ner mig. Inga fler häftiga toppar då jag mår som bäst. Då jag är kreativ och kan allt! Jag kan sakna det.
Fast ändå inte. För när det sen dalar så blir man så tom. Kraften är borta och det enda som finns kvar är den enorma tomheten. Man är helt slut.
Det är så jag känner mig nu, tom och helt slut. Jag försöker trigga igång det maniska men det kommer inte fram. I en halvtimme till en timme orkar jag men sen gör medicinerna sitt. Tar udden av "roliga". Det är ju i och för sig det som är meningen men såå himla tråkigt.
Så där är jag nu.
Ingen kraft eller ork till att skapa en ny blogg på en dag.
Men skam den som ger sig. Nån dag kommer även denna blogg vara precis så som jag vill att den ska vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar